Misstänkt bov

Såhär ser boven sannolikt ut. 

Ser ni att borsten är lite rosa? Efter några minuters lackande så ser jag plötsligt att lacken som jag stryker av penseln på kanten av min vita lackburk är lätt rosafärgad. Penseln släpper någon sorts kemikalie. Jag vet inte om det är lacken som har för starkt lösningsmedel eller om det är penseln som är klen, men i morgon testar jag en annan pensel. Grrrr. Hoppas jag inte behöver slipa bort rosa lack också. 

Lackstrul

Nu är två lager lack strukna och bortsett från den otroligt hemska stanken av lacken så har det känts som att det rullar på bra. Men ett problem är att jag får massor av korn på lacken, och jag kan inte annat än tro att det är dammkorn, trots mitt tält och noggranna städande. Kanske drar jag in damm i tältet när jag är utanför och torkar av imman på insidan av simglasögonen, kanske rasar det ner damm från taket (som jag bara dammsög, men jag kanske skulle dammtorkat det också). Eller så är det någon konstig annan effekt som uppstår – jag har hela tiden haft detta problem i min verkstad, även då jag stryker epoxy. Jag trodde att med dammtältet så skulle ytan bli helt slät, bortsett från de vanliga märkena från penseldrag och andra misstag, att jag skulle slippa den korniga ytan helt, men icke….

Nu blir nästa steg att ta ut kajaken i det fria och slipa den helt ren från (damm-?)korn och del del smårinn på lucknedsäkningarna, med papper 400 på excenterslip (utan att gå för djupt, eller så kör jag med våtslippapper och för hand, vi får se). Sedan slipa vått för hand med 800 och 1200-papper. Blir det bra på det sättet så lägger jag ned tältplanen och lämnar ytan med 1200-papperfinish (eller så letar jag ännu finare papper och kör dem ett varv). Blir det INTE bra så återstår ännu mer felsökning varför jag får kornig yta.

Tänkbara felkällor och åtgärder:

  • Dammiga kläder – köpa engångsoverall på biltema och lacka i. Detta är nog det mest sannolika. Jag har syntetkläder, så tyget är dammfritt men jag tvättar dem inte direkt mellan varje besök ute i verkstan. Dammigare kläder får man nog leta efter. Jag har piskat och skakat dem ordentligt innan lackningen men antagligen räckte inte det.
  • Dammigt utanför tältet – städa ännu mer eller flytta in penslar och lack in i tältet så jag ”aldrig” behöver gå ut ur tältet. Och – självklart städa ännu mer utanför tältet, så jag kan röra mig ut och in utan att dra in en massa damm från verkstan.
  • Kajaken är dammig – torka med klibbduk mellan varje strykning.
  • Dammigt inne i tältet – bind damm på golv och väggar med vattenspruta. Detta är dock krångligt med kajaken hängande inne i samma tält – jag vill inte ha vattendimma på ytan som ska lackas.
  • Statisk elektricitet. Detta är något jag misstänkt även tidigare; att kajaken ”drar till sig” damm för att den är statisk av någon anledning.
  • Kornen är inte damm från luften utan något annat. Luftbubblor? Små gropar i lacken för att lacken inte fäster helt på underlaget? När man försöker titta och se vad det är så ser det faktiskt mer ut som små gropar än att det är korn som sticker UPP ur lacken. Något fel med appliceringen? Har jag sprutat med silikonspray någon gång i verkstaden med kajaken exponerad? (nej, det tror jag inte). När jag stryker ut lacken så lämnar (nästan) varje penseldrag dessa små hål efter sig, så det borde inte vara så dammig luft att dammkorn hinner landa direkt efter penseldraget. Kanske ligger de där redan innan, och jag torkat för dåligt med klibbduk?

    Det finns i alla fall massor av sidor hur man lackar dammfritt. Bara att felsöka vidare… Dammkorn verkar kunna hända även i lackboxar för 1 miljon.

Sjösättningen blir inte i midsommar. En långtur till Gräsö är planerad, men den får bli i gammelkajakerna. Dessutom får jag skylla på att det är för svalt i verkstaden, lacken härdar för långsamt också, så kanske hade det ändå inte blivit sjösättning.

Fortsättning följer! I samma veva som jag tar ut kajaken ur tältet för utomhusslipning så ska skäddan och packluckorna monteras, handskfacket ska på plats och jag ska gå igenom packutrymmena så det inte sitter kvar någon vass fiber som kan skada känsliga packpåsar. Sedan återstår ”bara” de sista två, tre strykningarna med lack…

 

Lack

Äntligen får jag tid att slutföra bygget, efter all student och annat. Lackning stod på schemat och jag började med att bygga ett tält. 

Helt dammfritt är planen! 

Sedan blanda tvåkomponents polyuretanlack och hoppas på att andningsmasken fortfarande har lite aktivt kol kvar i filtren. Det hade den 🙏 Jag hade simglasögon och andningsmask och även fast man kunde ana lackens lukt så märktes den knappt. Jag började bakifrån och jobbade mig framåt. Stod på knä och gjorde botten. Funkade bra! Det blir spännande att se vilken finish det blir efter några strykningar, med slipning emellan. 

Resultat efter första strykning: 

Målet är att sjösätta till midsommar! 

Skädda

Jämfört med att fräsa upp linfästeskålar var plötsligt skäddreglageutsågningen oväntat odramatisk. Jag satte den på samma plats som på Frej, på höger sida ca 10cm framför sitsens centrum (där sittbenen är). På bilden ser ni att jag inte slipat däcket hela vägen fram till utsågningen, men efter att hålet togs upp gick jag lös med slipmaskinen även där. 

Jag tänker bygga olika utväxling på skäddan, så jag fick användning av en gammal mountainbikeväxel. Lågväxel, mellan och hög, liksom. Eller så var det bara växelvajern som jag använde för att fiska upp höljet till skäddans vajer inifrån bakre packutrymmet. Ja, så var det nog 🙂 Här ser man också tydligt att ändträ är exponerat i utsågningen, och detta mättades med epoxy för att skydda från röta. När jag sedan hade fått in skäddans vajerhölje så limmades och tätades hålet genom sitsens sidostöd med Sikaflex. Nästa steg är att kapa höljet och ansluta till skäddans reglagebox, som skall sättas fast i det rektangulära hålet. Sedan är det nästan dags att montera skäddan, men ett par epoxymoment återstår (se nedan)…

Här är en bild tagen genom akterluckan fram mot sittbrunnen. Jag lade vajern för skäddan så rak jag bara kunde, vis av erfarenhet från Frej då jag hade svängt vajern både hit och dit, med resultatet att skäddan var helt obrukbar pga friktion i vajern. Vajern smältlimmades på plats med små glasfiberklämmor jag gjort långt tidigare. Det blir antagligen ett fäste till, ca 20cm bakom sitsen. På bilden ser man ett par saker till, dels förstärkningen på däcket i form av kolfiberbalk, och dels ser man hur pass lågt sitsen ligger mot skrovet, vilket är perfekt – man vill sitta så lågt som möjligt för att få maximal stabilitet i kajaken. Dessutom gillar jag verkligen hur sitsens mosaik släpper igenom ljuset. Nästan så man blir lite avundsjuk på alla packsäckar som ska få ligga därinne och trycka, och njuta av glittrande havsljus genom sitsens springor 🙂 (när jag inte har min bak där då…)

När skäddans vajer var på plats var det dags för en mycket noggrann sista epoxystrykning. Jag gjorde dessutom ytan så ren jag bara förmådde innan strykningen. Tidigare har jag bara dammsugit av och aldrig torkat och putsat bort det sista dammet. Det blev märkbart bättre men ändå smyger sig dammpartiklar dit och lämnar små korn på ytan. Som tur är går dessa lätt att slipa bort med 240-papper, vilket nu är nästa steg innan tvåkomponents polyuretanlack. Klibbduk, eller ”takrag” (riktigt kul engelskt ord!) ska jag skaffa innan lackningen också, för att torka bort det allra sista dammet. Jag kommer också försöka skydda lackningen av ytan från nedfallande damm genom att hänga upp plast ovanför kajaken, tror jag. Men först ska kajaken läggas på sidan och glasfiberremsorna från sammanfogningen skall strykas ett par varv för att få bort deras struktur och smälta in i ytan. I denna veva lägger jag också epoxy precis i öppningen för skäddan för att skydda ändträet från röta. Sedan är skäddan klar för montering.

En till bild med knästöden i kolfiber i fokus. Det är skäddans vajerhölje som är den svarta slangen som  hänger ned i bild. Den vita tråden kommer fästa i fikaluckans underkant inifrån handskfacket (som alltså inte är monterat än).

Slipa

Ett rejält varv med excenterslipens och 120-papper så jämnade jag ut alla ojämnheter på däcket. Kolfiberslipdammet som finns på några få ställen på däcket blev ännu tydligare efter detta, och dessa ställen kunde jag helt enkelt inte låta bli att reparera. Om man försiktigt, för hand, slipar ner genom alla epoxylager och preciiiiis når glasfiberlagret så kan man få bort slipdammet som missfärgar. Här är en ganska tydlig bild på hur det går till. Det blir såklart en liten grop, men den kommer fyllas med epoxy och slipas bort vid nästa top coat.

Luckskålarna gicks över ordentligt också. Här har jag slarvat tidigare och byggt på onödigt många epoxylager, som aldrig riktigt slipats helt slätt emellan varven. Nu gick jag riktigt djupt och det blev helt slätt.

Släpljus är bästa medicin för svåra slipbedömningar. Jag kunde nästan inte ge mig med slipningen, det finns hela tiden något att justera. Men nu fick det vara, nu är nästa steg att göra däcket helt rent från slipdamm och sedan lägga ett tunt lager epoxy. Kanske kan det vara sista lagret med lite tur, och sedan kan jag börja med skrovet och sidorna, där det fortfarande finns kanter från remsorna vid sammanfogningen att slipa ner.

Remsor insidan

Mellan varven i trädgården och vardagen hann jag lägga ett par remsor på insidan. Kajaken får då lägga sig på kant så epoxyn rinner ner i skarven mellan däck och skrov. 

Inte så mycket mer att rapportera. Fortsätter med mer remsor och skäddan i helgen. 

Top coat

Den första av många strykningar avklarad. Egentligen den första ”riktiga” strykningen då de tidigare alltid varit lite halvdana och med mycket glasfiberstruktur kvar. Så är det fortfarande, och jag har en del apelsinskal att slipa ut. Alltså ytan av ett apelsinskal. Som är så typiskt för epoxy och glasfiber. Men här är kajaken, och nu börjar den glänsa så sakteliga. 

Några fula märken av kolfiberslipning togs bort. 

Och sitsen fick sin första top coat. 

Idag köpte jag fernissa också, det blev Biltemas 2-komponents polyuretanlack och fyra lackpenslar modell Pro.