Freja 

Ett nytt bygge tar vid… 

Efter en heldag på alla brädgårdar i Falun hittade jag till slut ”whitewood” i 20×95 och 390cm längd. Och i det närmaste kvistfritt! Glesvuxet och årsringar åt rätt håll. 

Hem och såga med handcirkelsåg denna gången och vips, med en ny fintandad klinga så blev det jättefina ribbor. Men om jag ska vara petig så varierade de mellan 5-6mm beroende på hur mkt tryck jag lade på sågen när jag sågade. Planhyvel! Äntligen fick jag anledning att köpa en planhyvel, det fick bli sparpengar, men nu skulle den köpas! Sagt och gjort, och ett par tre timmar senare var ribborna mellan 4.2 och 4.5mm och när jag vägde hyvelspånet så var det ett helt kilo jag fått bort. Vilken bonus!

Det blir att skarva en hel del på det här bygget, men det får gå, det är ändå träarbetet i början som är roligast! Och titta vad fina ribbor! 

Whitewood? Kallas också gran fick jag lära mig 🙂 

Nästa steg – spantmallar. Sedan, om ca 120h så bör Freja se dagens ljus. Följ med!!

Annonser

Paddling 

Men först vill jag meddela vikten på den nyfödde!….. 20kg! Klart godkänt, jag hade befarat minst tre kilo till. Detta klarar man lätt att lyfta upp och ta ner från taket själv – faktiskt ett av målen med bygget, även om det hade funkat med några kg till också. 

Men hur paddlar den då? Precis som designern Björn Thomasson skriver, är den lättsvängd med skäddan uppe. Nästan för lättsvängd. Men perfekt då man ska in bland Runns alla steniga vikar och lägga till för toastopp eller fika. Den svänger på en femöring. Man får också en (o)vana att ibland svänga runt 180 grader och titta bakåt, där man kom ifrån, och sedan svänga tillbaka och paddla vidare. Med skäddan nere går den spikrakt, och jag har hittat läget då den blir perfekt i manövrerbarhet, detta ska jag markera på däcket med ett litet märke vid reglaget. Marschfarten skall vara 6-9 km/hh enligt Björn, och det stämmer nog bra. Jag låg runt 7-8 och maxade ut på ca 10. 

På det stora hela är jag jättenöjd. Frej är lättpaddlad och med lite träning på skäddan får man en kajak som är bra på allt. Nu återstår att testa i vind och sjö, med packning och att rolla den! 


Nu ska det fixas paddel och knästöd för att optimera sittpositionen. 

Epoxystrul!

Något blev fel med sista strykningarna epoxy, både på däck och skrov. Det har inte härdat, trots nästan två dygn efter strykningen. Jag har en teori om varför. Skrovets vitpigmenterade epoxy kan jag ha blandat i för mycket vitt pigment, och eftersom pigmentet är en vätska precis som tjock målarfärg så kan detta ha påverkat härdningen. Detta har hänt tidigare, och efter ytterligare någon dag har epoxyn varit härdad, så det är bara att härda ut! 🙂 Däckets epoxy kan ha fått fel proportion härdare, kanske blandade jag 100:40 istället för 100:30, eftersom det är två olika sorters epoxy jag använder för däck och skrov. Kanske jag blandade ihop dem, vad vet jag. Tids nog lär det härda i alla fall. Men det gjorde att slipningen blev som följer. Ej härdad epoxy smetade ihop sig till kladdiga fläckar och det enda sättet att slipa däcket (vilket jag gav upp efter ett tag) var att slipa det försiktigt med långbräda/kloss. Så nu är planen att hoppas på att skrovet härdat till ikväll, för en sista slipning, och att däcket går att grovslipa med 120-papper för ett sista lager korrekt härdad epoxy. Håll tummarna!

Men det var verkligen svårare än jag trodde att få en fin finish på den yta som jag ändå slipade. 120-papper, 240-papper, 400-papper, 800-papper och 1200-papper…. Det är lätt att gå för djupt med 120- och 240-pappren, vilket gör att man går ner i glasfibern (och måste lägga på nytt lager epoxy). Jag skulle verkligen vilja hitta ett dammfritt sätt att göra sista strykningen med epoxy och sedan nöja mig med den. Precis som när man gör en sista strykning med fernissa/färg (även om man väl våtslipar även där…). Svårt!!

Här ser ni hur epoxyn smetat ut sig och färgats av slippapprets röda beläggning.

Skäddsmörj och kolklipp

För att få till skäddproblemet fick jag äntligen användning av min lilla injiceringsspruta jag inhandlade på en japansk dollaraffär på USA-semestern i vintras. Jag fyllde den med Multispray och tryckte i så mycket jag kunde i vajerslangen (med vajern i). Genom att samtidigt luta kajaken nedåt/bakåt tror jag att jag lyckades smörja större delen av kanalen, och vips gick även skäddan lättare. Nu är det precis rätt motstånd i reglaget. Puh! Det blir nog ett chemtrail i bakvattnen av min kajak på många turer framöver 🙂

Om ni tycker att min sits är väldigt ful har ni helt rätt. Men vänta ska ni se, när yogamattan kläs på kommer det bli jättefint.

Och så var det ju packluckeprojektet då. Titta vad fint jag klipper till kolfibern. Jämför med tidigare kolfiberbilder på bloggen, där fransning var ett jätteproblem.