Packluckor, skäddamontering, slipning

En bygghelg med lite diverse småfix är till ända. Jag var inte nöjd med mina packluckor. För att de skall hålla formen hade jag laminerat fast en träribba på undersidan. Helt okej rent funktionellt men inte speciellt snyggt. Efter att ha sett Tomi Biloglavs Njordbygge och hans otroligt snygga packluckor i kolfiber, så kunde jag inte hålla mig, jag måste göra samma sak själv. Sagt och gjort, bara att ta fram hovtången och knipsa bort träribban och glasfibern.

Skära till lite skumplast, mitt nya favoritmaterial (som också skall användas som foam core till paddeln som ni ju sett). 

Tips! Och varför visste jag inte detta tidigare!? För att klippa kolfiber (och glasfiber också för den delen), se till att tejpa där snittet skall vara, så slipper man alla förbenade fransar. Man flyttar visserligen problemet – hur tejpen skall tas loss – till senare tillfälle, men med lite planering så kan epoxyn härda innan man tar bort tejpen. 

Här är första lagret kolfiber pålagt. Förutom att jag skar till skumplasten med mattkniv (se ovan) så slipade jag den mjuk i kanterna innan jag laminerade på kolfibern. Jag kommer att nöja mig med två lager kolfiber (och inget glasfiber) på luckorna. Det kommer aldrig att bli lika snyggt som Tomis luckor, men kanske kommer jag i närheten i alla fall. 

Efter att jag lagt på kolfibern på luckorna så fick jag lite epoxy över som jag blandade med bomullsflock och spacklade några ojämnheter på skrovet. Jag vete tusan om det blev bättre eller ej, nu efter att jag slipat samma yta (ej på bild än).

Jag tog tjuren vid hornen och monterade skäddan också. Ett ganska viktigt och kritiskt moment, och mycket som inte får gå fel. Jag lyckades att få allt på plats med lite tvång, men sedan var det som Emils pappa i dassdörren. Skäddan gick varken att få ut eller in. Så. Trögt. Att. Fälla. In. Och. Så. Trögt. Att. Fälla. Ut. Jisses, detta är ett problem. 

Kanske blir det bättre om jag slipar ner flänsarna inne i skäddboxen? Joooo, liiiite bättre blev det, men lååångt ifrån tillräckligt bra. Suck.

Nåväl. Ett verktyg som är ett absolut måste är en bra wire cutter – och som tur är har jag en sådan, från mina cykelverktyg. Annars fransar skäddwiren sig helt och hållet.

Men hur ska jag få till att skäddan löper lättare ut och in? Jag fick räta ut vajerdragningen inne i akterskottet. Här ser man hur jag kapat bort glasfiberfästet där vajern satt tidigare och silvertejpat den i ett nytt, rakare, läge på däckets undersida. Då blev det bättre, det återstår att smörja insidan med teflonspray (hur jag nu skall få in det i slangen… borde tänkt på det innan…).Som alltid i kajakbygget, när det är moment som tar stopp och krånglar, är det bra att kunna rikta uppmärksamheten åt annat håll. Här fick akterluckan sina tätningslister på plats. Det är EPDM-gummi både innanför pexslangen och ovanpå (som ni ser). Känns bra. 

Främre luckan har en annan tätningslösning som ni ju redan sett. 

Sedan sliptajm! Däcket slipades slätt, för ett tredje lager UV-stabil epoxy (som jag köpt här).

Hur jag än gör, får jag små korn på ytan efter strykning med epoxy. Jag har kommit på att kajaken blir statiskt elektrisk när jag dammsuger och slipar den, och att den drar till sig dammkorn därför. Förutom att jag inte har gjort speciellt dammfritt i lokalen.. Detta är inget större problem, jag måste ju ändå slipa rent efter strykningen. Jag provslipade en liten fläck och kommer att få en jättefin finish på däck och skrov. Men det är en lång väg dit – 240-papper, 400-papper på excenterslip och sedan 800-papper och 1200-papper med våtslippapper för hand.Fästena för däckslinorna fick epoxy också, notera speciellt hur jag fyllt i botten av dem med några droppar epoxy. Man ser också på dessa närbilder att det återstår en hel del slipjobb på ytorna. Nu är det lagt tre lager epoxy på däcket, och det får räcka, det är slipningen som återstår. 

Annonser

Sammanfogning med remsa, del 1

När jag väl slipat sidorna riktigt jämna precis över skarven var det dags att lägga på fiberremsor som ytterligare förstärkning. Som ni ser har jag maskerat en kant 2cm upp på däcket. Tanken är att skrovets vita färg ska smyga upp på däcket en liten bit. På så sätt blir det inte samma känsla av en överdel + underdel som två delar av en kaka, utan det vita får smyga upp och omfamna däcket. 

Först penslade jag ett 5cm brett lager vitpigmenterad epoxy där remsan ska sitta, sedan tryckte och masserade jag dit första remsan (av två lager). På med mer epoxy och remsa nummer två. Egentligen ska man lägga remsorna lite omlott, men jag valde att lägga dem kaka på kaka. Vi får se om det straffar sig, jag ser inte riktigt vitsen att lägga omlott, det blir visserligen en bredare remsa, men inte lika starkt. 

Nästa steg är att lägga remsor på andra sidan.

Sammanfogning!

Dags för sammanfogning! Jag sågade till pinnar som spände ut skrovet till exakt passform mot däcket. Som tur är skiljde det aldrig mer än 1cm mellan däck och skrov, så det var en relativt enkel match. Jag knöt ihop pinnarna så att de skulle gå att få loss när man inte längre nådde in under däcket. Och så aktern! Hur skall man se till att däck och skrov håller ihop? På bloggar ser jag att folk använder spännband, tejp och allt möjligt, men varför inte gamla hederliga kajakhäftklammermetoden?? Funkade ypperligt. Jag häftade varje dm längs kanten och sedan spacklade och penslade jag dit ett varv med förtjockad (bomullsflock) epoxy, som fyllde ut springan jättefint. 

Här ser ni det färdiga resultatet, inför häftklammerborttagningen.

Voila! Sammanfogat och lagt lite på sidan för att slipa skarven riktigt slät. Här syns också de områden (ännu fler på andra sidan) där luftbubblor fick väven att släppa vid ett av de allra första momenten. Fibern är bortslipad och nu är nästa steg att lägga på ny väv på dessa fläckar, samtidigt som jag lägger glasfiberremsa längs däck-skrov-skarven. Som synes på bilden ovan, är det också bara ett (1) lager epoxy på skrovets väv, och det skall dit minst 2 lager till!

Ännu en detaljbild på sammanfogningen. SÅ HÄRLIGT att det nu är en riktig kajak! 

Paddel, steg 1

Hej bloggen!

Jag har haft några veckor utan någon aktivitet på bygget. Det beror på ryggskott och cykelresa till Mallis. Lyckligtvis blev ryggen bättre av cykelveckan så nu är jag på benen igen.

Medan jag fäste vajern till skäddan och lade ett extra lager glasfiber och epoxy på sits och fotstöd påbörjade jag paddeln (medan epoxyn härdade på kajakdetaljerna). Jag hade tänkt såga och hyvla till en vanlig grönlandspaddel i gran, men arbetet med hård skumplast kring sitsen har gett mig lite blodad tand för fler glas-/kolfiberdetaljer som bygger på att man gör en skumkärna som man laminerar med epoxy och fiber. Jag har inte sett något liknande på webben än, men planen är att såga/slipa fram en grönlandspaddel i två delar ur en vanlig skumskiva (som frigolit fast mer homogen och kompakt). Jag vet inte vad dessa skivor kallas, de finns bredvid frigoliten på brädgårdar. 160:- för en skiva. De saknar frigolitens kulor och är helt homogena.

Först sågade jag ut två bitar som är 120cm x 90mm (skivan är 70mm tjock). Då har jag lite marginal att både korta av paddeln och smalna av bladet om det behövs.

Paddelbladet ritades ut på bitarna. Paddeln byggs alltså i två halvor. Den största utmaningen blir att skapa en RAK paddel tror jag 🙂 Byggmax får oförtjänt reklamplats här… Skumskivan är köpt på XL Bygg! 🙂 

Lite olika slipmaskiner testades och ingen gjorde egentligen jobbet jättebra. Bandslipen smälte skumplasten och skapade svårslipade plastrester. Planslipen smälte också, medan excenterslipen var den som gjorde bästa jobbet, även om den skapade onödigt mycket vibrationer. Strategin är att med japansågen försiktigt såga ur varje paddelblad och sedan för hand slipa fram bladets konturer. Genom att såga istället för att maskinslipa så sparar jag mycket tid.

Ja, ni ser rätt – det är lite skevt redan nu. Men det återstår många mm att slipa kring paddelns mittdel, och kommer gå att justera senare. 

Det går ändå att slipa till en väldigt fin form ur denna skumplast! Väldigt lättjobbat och hanterbart. OM man står ut med att snickarbyxorna blir alldeles täckta av statiskt skumplastludd…

När jag slipat lite till skall jag göra en första epoxystrykning för att ”sätta” skumplasten. Nu är den lika fladdrig som en slickepott och ytan är väldigt mjuk och känslig för märken, men jag tror att epoxyn kan tränga in i skumplasten och nästan på sandwichmanér skapa en riktigt hård kärna. Ovanpå detta kommer jag att laminera fyra lager glasfiber och två lager kolfiber precis som jag gjorde sittbrunnssargen. Kanske bygger jag en sammanfogning, så paddeln kan tas isär… Vi får se hur komplicerat det blir..

Nu är nästa steg att påbörja sammanfogningen av kajaken! Det är inte många mm som skiljer mellan däck och skrov, och det blir att tillverka lite pinnar som får spänna ut däcket/skrovet på olika ställen för att formen skall bli korrekt. Sedan kommer jag att spänna ihop däck och skrov och lägga en första limning epoxy (lätt förtjockad) i springan mellan däck och skrov. När detta härdat så blir det ett par remsor glasfiber på ut- och insidan (där jag kommer åt, i för och akter får det räcka med remsa på utsidan).

Förbereder sammanfogningen 

Lite justering av fotstödet, lite slipning av undersidan av däcket, hål för skäddreglaget och lite allmänt pill och fixande. Nu är det inte långt kvar tills däck och skrov skall sammanfogas! Jag provsatt kajaken en gång till, denna gång lite mer i lugn och ro. I Teva och shorts. Det kommer behövas ett par knästöd också, som för de flesta som bygger med 80cm sittbrunn. Fint, då kommer den sista kolfibern till användning! 

Här är undersidan på skäddreglaget 

Slipade rent undersidan av däcket 

Klart för provsittning! Nu satt jag på den där lilla sittlappen som jag lade på sitsen, men sen ska det på den där svarta Yogamattan jag nämnde tidigare.

På plats!! Fotstödet går fint att justera och det saknades bara en paddel!

Fotstöd del 2

Fotstödsdelarna är strukna en första gång med vattentätande epoxy. Det blir en slipning och strykning till innan de är klara för montering. Jag är kluven om jag skall limma fast fotstödet med förtjockad epoxy eller om jag skall montera skruvar genom skrovet. Epoxy känns bäst.. 

Här ser man hur jag designat låsmekanismen för fotplattan. Ett par IKEA-barnsäkerhetsstopp för kökslådor. Att de är ihopbundna är för att de inte ska fastna medan epoxyn härdar, men det är också en bild på hur själva låsmekanismen kommer att fungera när det är klart – man lyfter linan och båda plastfjädrarna lossar samtidigt. På så sätt kan man justera hela fotplattan med enhandsgrepp.

Fotstöd

Jag tror nog att jag googlat alla tänkbara varianter på fotstöd, och de allra flesta bra lösningar är köpta aluminiumskenor med plastpedaler i olika varianter.. Om jag nu lagt ner så mycket arbete på sinnrika packluckor, så kan jag väl försöka att hitta en bra fotstödslösning också? Trots att det lägger onödigt mycket vikt på kajaken så tycker jag ändå att detta är en riktigt bra lösning. Så enkelt det bara kan bli och dessutom ett väldigt bra stöd. Bakom fotstödet blir det också en naturlig packzon för vattentäta säckar om det designas rätt och med en låsmekanism som gör att det inte flyter omkring hursomhelst när sittbrunnen vattenfylls. Här provar jag fram formen med en bit kartong. Snett har jag satt den också, ser jag nu… 

Ett problem med denna typ av träskenor är att kajakens sidor inte är parallella, dvs man måste montera klotsar närmast sitsen för att kompensera. MEN om man istället monterar skenorna lite snett så slipper man detta! Det syns på bilden hur de är lågt monterade nära sitsen, för att bli högre ju längre fram de kommer. Hux flux fick jag även en kompensation för skostorlek 🙂 Skostorlek? Jo, ju kortare ben, desto mindre fötter, desto närmare botten sitter fotbrädan 🙂

Sådär nånting. Nej, det är inte en golvbrunn, det är ett slippapper. Alla sidor ska putsas och jämnas till också såklart. Sedan vit-epoxystryker jag allt och epoxylimmar fast i skrovets väggar precis som på bilden. Själva fotbrädan kommer att sitta med kilar i spåren och det får nog också bli någon sorts sprint med i lösningen, så den inte flyter upp och iväg när kajaken vattenfylls.

Förutom fotstödet så tog jag också hål i ryggstödet/akterskottet för skäddans vajerhölje, men det var det ingen idé att fånga på bild.