skädda

Skäddboxspackling

Innan jag laminerar fast skottet i fören behövde jag täta ordentligt, det var flera mm glipa mellan skottet och botten. Vanlig latexfog fick göra jobbet – när den stelnat fäster epoxy och glas perfekt på det.

Sedan tog jag itu med problemet att skäddan glappar i skäddaboxen. Jag provade att spackla igen kanterna med förtjockad epoxy så får vi se i morgon hur hårt den sitter. Här blir det lite påfrestningar och massor med skräp och grus, så det måste sitta ordentligt.

Sammanfogning

Äntligen är kajaken EN! Nu har jag sammanfogat däck och skrov. Väldigt okomplicerat, bara lite problem precis på höger sida av sittbrunnen, där det krävdes en del kraft för att få däck och skrov att mötas på rätt sätt.

Jag häftade ihop med häftklamrar och lade epoxy samt förtjockad epoxy.

Sedan lät jag det härda ett dygn och påbörjade monteringen av skäddreglaget för att veta exakt hur vajern kommer att gå genom ryggstödet.

Sedan ska klamrarna sprättas bort och det ska limmas glasfiberband på insida och utsida.

Det återstår mycket ännu… Flera omgångar lack och slipning, montering och justering av skädda, tätningar på luckor och en massa annat smått. Så – det som var ett race mot semestermålsnöret – att få klart Njord till semestern, ser ut att förloras… Jag behöver minst en veckas konstant bygg för att bli klar, och det har jag inte – mycket annat är inplanerat på semestern. Men snart så!

Falu Rödfärg

Ett stort steg i bygget togs idag. En första topcoat på däcket.

Som sann Falubo vill man ju ha en kajak med färg direkt från Falu Koppargruva, och på så sätt göra kajaken både historisk men också med riktig lokal förankring. Jag kontaktade Falu Rödfärg och fick den unika möjligheten att testa deras färg i mitt bygge. Stort tack till Falu Rödfärg!

Och hur blev det då?

Jag är väldigt nöjd med kulören. Och att kajaken har en del av Falun i sig känns väldigt speciellt. Nu förstår ni nog också varför sittbrunnssargen är vit, och varför skrovet också blir vitt. 😊

Nu ska det på ett par lager färg till, sedan klarlack ovanpå alltihop.

Gjorde jag något mer? Jo, innan detta så passades kompasshuset till, och hemska hålet borrades.

Jag monterade också vajerhöljet till skäddan (bild från igår kväll då skäddan åkte dit av bara farten) och med detta är skrovet klart för sammanfogning, efter att jag gått över allt och slipat bort allt vasst.

Skädda

Jämfört med att fräsa upp linfästeskålar var plötsligt skäddreglageutsågningen oväntat odramatisk. Jag satte den på samma plats som på Frej, på höger sida ca 10cm framför sitsens centrum (där sittbenen är). På bilden ser ni att jag inte slipat däcket hela vägen fram till utsågningen, men efter att hålet togs upp gick jag lös med slipmaskinen även där. 

Jag tänker bygga olika utväxling på skäddan, så jag fick användning av en gammal mountainbikeväxel. Lågväxel, mellan och hög, liksom. Eller så var det bara växelvajern som jag använde för att fiska upp höljet till skäddans vajer inifrån bakre packutrymmet. Ja, så var det nog 🙂 Här ser man också tydligt att ändträ är exponerat i utsågningen, och detta mättades med epoxy för att skydda från röta. När jag sedan hade fått in skäddans vajerhölje så limmades och tätades hålet genom sitsens sidostöd med Sikaflex. Nästa steg är att kapa höljet och ansluta till skäddans reglagebox, som skall sättas fast i det rektangulära hålet. Sedan är det nästan dags att montera skäddan, men ett par epoxymoment återstår (se nedan)…

Här är en bild tagen genom akterluckan fram mot sittbrunnen. Jag lade vajern för skäddan så rak jag bara kunde, vis av erfarenhet från Frej då jag hade svängt vajern både hit och dit, med resultatet att skäddan var helt obrukbar pga friktion i vajern. Vajern smältlimmades på plats med små glasfiberklämmor jag gjort långt tidigare. Det blir antagligen ett fäste till, ca 20cm bakom sitsen. På bilden ser man ett par saker till, dels förstärkningen på däcket i form av kolfiberbalk, och dels ser man hur pass lågt sitsen ligger mot skrovet, vilket är perfekt – man vill sitta så lågt som möjligt för att få maximal stabilitet i kajaken. Dessutom gillar jag verkligen hur sitsens mosaik släpper igenom ljuset. Nästan så man blir lite avundsjuk på alla packsäckar som ska få ligga därinne och trycka, och njuta av glittrande havsljus genom sitsens springor 🙂 (när jag inte har min bak där då…)

När skäddans vajer var på plats var det dags för en mycket noggrann sista epoxystrykning. Jag gjorde dessutom ytan så ren jag bara förmådde innan strykningen. Tidigare har jag bara dammsugit av och aldrig torkat och putsat bort det sista dammet. Det blev märkbart bättre men ändå smyger sig dammpartiklar dit och lämnar små korn på ytan. Som tur är går dessa lätt att slipa bort med 240-papper, vilket nu är nästa steg innan tvåkomponents polyuretanlack. Klibbduk, eller ”takrag” (riktigt kul engelskt ord!) ska jag skaffa innan lackningen också, för att torka bort det allra sista dammet. Jag kommer också försöka skydda lackningen av ytan från nedfallande damm genom att hänga upp plast ovanför kajaken, tror jag. Men först ska kajaken läggas på sidan och glasfiberremsorna från sammanfogningen skall strykas ett par varv för att få bort deras struktur och smälta in i ytan. I denna veva lägger jag också epoxy precis i öppningen för skäddan för att skydda ändträet från röta. Sedan är skäddan klar för montering.

En till bild med knästöden i kolfiber i fokus. Det är skäddans vajerhölje som är den svarta slangen som  hänger ned i bild. Den vita tråden kommer fästa i fikaluckans underkant inifrån handskfacket (som alltså inte är monterat än).