gjuta

Sits och mer linfästen 

Jag bakar vidare. 5 nya fästen och 5 till på gång. 

Här ligger de glatt och väntar på sina kompisar. 

Glasfibersprinten var ju på tok för tjock (7mm) så jag testade med en 4mm borr istället, och då blev det perfekt – jag får in fyra linor i ett fäste (prototypen). Mer än nödvändigt! 

Så nu är tre dimensioner av kolfiberstavar beställda från Carbix. 3,4 och 5mm. De ska hållfasthetstestas och sen (förhoppningsvis) monteras i linfästena. Jag ska också printa ut en symmetrisk rundad rektangel i lite olika former och dimensioner, som ska få bli mall för alla hål som ska borras och raspas upp. Vågar inte köra sticksåg… 

Varje hål blir fasat så det blir så stor anläggningsyta som möjligt mot skålen, sedan punktar jag fast skålen med smältlim. Detta behövs för att skålarna är inte helt symmetriska och behöver tvingas ner mot däcket, då är smältlimskluttar perfekt, så gjorde jag på luckskålarna. Sedan blir det ett lager glasfiber ovanifrån och ett lager underifrån (alltså totalt 5 lager), där jag också bakar in kolfiberstaven med förtjockad epoxy. Detta är planen, sen får vi se hur verkligheten blir 😂

Sen gav jag sitsen ett varv med slipen. Till slut hade jag slipat så mycket att ryggstödet började kännas tunt, så jag drog på ett lager glasfiber baktill, så nu är hela undersidan/baksidan av sitsen laminerad. Nu återstår finslipning på framsidan, sedan ska den lamineras fast i däcket. Här ser man att det är bra anatomisk form på sitsen. Det var lockande vid mosaikläggningen att sätta en bit med en stor svart kvist mitt mellan skinkorna 😂

I morgon fortsätter gjutningen och slipningen. Jag testade min nya torrdräkt (en Typhoon Multisport 5 Sea Kayak) i helgen också, så nu börjar det kännas att Freja får bli klar snart 😊

Linfästen, take 2

Nytt försök. 

Slott och kakor. Kajaklinfästeformar då? 

I med lite epoxy och denna gång färdigklippta kol- och glasfiberbitar. 

Färdigt för bakning! På med silikontuttarna och sandlådesanden som jag masserar ner i gladpack i formarna så det fyller ut helt. 

Och en jädra press på allt. Nu kan inget gå fel!! 😂

I morgon bitti blir det öppningsdags. 

Nybakat

Jag tror att det gick bra! 

Skålarna blev lite mer ”tillnypna” än jag tänkt, men det är inga luftbubblor och ytan ser ok ut. Såhär ser skålarna ut inuti. Det är frestande att forma skålarna för hand, epoxyn är precis sådär mjuk att man kan böja och trycka och ändra formen.

Nu ska jag göra en mall för hur skålarna ska sågas ut, jag vill ha rektangulära hål i däcket. Blir en spännande geometrisk övning!

EDIT: Efter lite mer funderande, och det är PRECIS det här som är det roliga med andra halvan av ett kajakbygge – själva funderandet!, så skall nästa gjutning bli med silikonformarnas öppningar uppåt och skumformen nertill, så kommer överskott av epoxy att rinna ner i skålarna, där man vill ha bäst tjocklek, och sen kommer man att kunna pressa ovanifrån med t.ex. sand (jag har en säck sand hemma, eller varför inte ge kakelfixet en andra chans 🙂 ) så att silikonformen får exakt formen från formskummet. Svårt att beskriva i text, men såklart kommer det bilder!

Silikontuttar

Ja, ni läste rätt. Detta är en ny ingrediens i moderna kajakbyggares metoder. Jag tappade tålamodet kring linfästena, om jag skall gjuta ett per kväll så är det över två veckor bara för linfästen. Dessutom var jag inte nöjd med metoden och googlade hur man ska hantera formar vid epoxygjutning och såklart kommer silikon upp! Sagt och gjort. 

Jag råkade ha två sådana formar i köket som jag aldrig använt. De är 7cm i diameter, varje klot. På med ett lager kolfiber (tyvärr råkade jag beställa plain istället för twill från Carbix). 

Och sedan ett lager till, och två lager glasfiber. 

Sedan masserade jag ihop det hela och tryckte ihop formarna så mycket jag kunde. Här skulle man haft någon sorts mjöl eller liknande som höll emot underifrån, vi får se hur resultatet blir utan detta.. 

Men, jag förstår vad ni tänker, inte skall väl skålarna för linfästena vara 7cm klot? Nej, nästa steg var att bygga en formpress. Som ett våffeljärn ungefär. Lite skumskiva som smältlimmades på lite OSB-skiva. 

Sedan pressa ihop det hela försiktigt. 

Här ser man hur kloten pressas ihop. Nu ska jag be till alla epoxy- och silikonformgudar att detta blir bra. I så fall skall det gjutas tre likadana formar till och sedan har jag 15 linfästen! 

En höjdpunkt (eller lågvattenmärke) i varje epoxymoment är när man går ut i verkstan morgonen efter och inspekterar resultatet. I morgon är nog ett av de mer spännande momenten i hela bygget! 

Vad hände med förra gjutformen då? Den fick en överbliven kolfiberbit och all överbliven epoxy från silikonexperimentet. 

Sits och linfästelösningar 

Sitsen fick en rejäl slipning och sedan ett lager glas och peelply. 

Blir spännande att slita loss hela mosaiken från originalsitsen i morgon bitti! Sedan ska det slipas och läggas glas på baksidan och sen blir det finkirurgi när jag lyfter ner sitsen i sittbrunnen och limmar på alla småbitar med smältlim så att sitsen blir ett med skrovet. Jag har en bild framför mig hur det ska bli…

Sedan har jag klurat länge på linfästelösningar. Jag kommer göra små kolfiberskålar med en glasfiberstav (hittade ett gammalt barnstrandtält jag slaktar med perfekta svarta glasfiberstänger i 6mm diameter jag sågar i 4cm-längder) som linfästen. Detta är inspirerat av allas vår kajakbyggargud Johansson, vars argument för denna lösning är svåra att säga emot. Men jag tänkte försöka göra formen utan att behöva bygga i trä. Skumskiva blev det, som alltid 🙂 Jag började med den negativa form jag sen kommer drapera kolfiber över. Detta blir alltså ”hålet”.

Lätt att associera till annat än kajakbygge där 🙂

Kolfibern måste tryckas mot formen och för att skapa andra halvan av formen kom säcken med kakelfix än en gång till användning. Här har jag gröpt ur ett ovalt hål i en skumskiva och draperat plastfolie över formen, sedan fyllt detta hål med kakelfix.

Jag tror att jag är först i världen att använda kakelfix som gjutmassa. Kanske sist också… Tanken är att kakelfixet skall härda och att jag sedan ska slipa ner skumformen ett par mm så att alla lager med kolfiber får plats mellan kakelfixformen och skumformen. Detta heter säkert något speciellt på gjutspråk (typ plugg och form?). Man kan tycka att skum kanske är lite mjukt för att agera plugg men om man snabbt bränner av ytan med varmluftspistol så blir den stenhård. Vi får se hur detta funkar, kanske blir det en annan lösning, men grunddesignen enligt kajakbyggarguden Johansson kommer det bli i alla fall.

Ni noterar kanske att det är peelply på sitsen? Jag fick 20m från Carbix igår så nu kunde luckskålarnas undersidor äntligen få två lager glasfiber som förstärkning. Slabbigt och trådelände är vad det är, det finns inga genvägar.. 

Men på med lite peelply så hokus pokus är eländet gömt i snö. 

Med två lager glas vått i vått hoppas jag att luckskålarna sitter som berget.

Min verkstad har uppnått nya nivåer av kaos dessa dagar med sitsmosaik och luckskålar. 

Snart är det mint condition igen. Kirurgisk verkstad för linfästeskålstillverkning samtidigt som sitsanpassning kanske inte gör saken så mycket bättre dock 😂