trälim

Ribbning av skrov, del 2

Njord ska få ett förhöjt däck, dels för att jag ska få plats med mina NRS Boundary Boot i strl 12-13, men också för att jag vill ha lite mer packutrymme än Njords originalmått som ger knappt 300 liter. Så jag har ritat spantmallarna 2cm högre på främre däcket, enligt ritningar från Thomasson, men sedan lägger jag också en extra relingsribba, som alltså höjer hela däcket med 18mm. Och slutligen är Njord förlängd till 585cm. Detta ska totalt ge ca 354 liters kapacitet, jämfört med 315 liter för Freja och lite mindre för Frej (som är 12cm kortare än storasyrran).

Att lägga två extra relingsribbor är inte trivialt, de fick läggas efter gårdagens fyra första ribbor. Och jag lade dem längst ner (upp). Här anar man relingsribban längst ner i mörkare ton. När jag sedan börjar med däcket så höjer jag alla spantmallar med en ribba från botten. Blir spännande!

Jag fortsatte (som ni ser på bilden ovan) med tre-fyra rader ribbor till. Efter varje ribba drar jag en snabb sträng med trälim och stryker ut ordentligt och sedan häftar eller tejpar det i spänning.

Dagens resultat:

I morgon påbörjas botten. Det kan nog ta ett par kvällar 🙂

Ribbning av skrov, del 1

Först cykla ner och hämta leverans från Carbix. Rekord tror jag nog det blev. Detta paket innehöll 7,75kg epoxy, en massa glasfiber, lite kolfiber och ett spännande distansmaterial jag ska testa för ryggstödet.

Planen att skarva och hålla på lade jag ner ganska snabbt. Jag hade tänkt göra en mall för skarvning, men ganska snabbt insåg jag att det skulle bli en alldeles för tidskrävande metod. Det fick bli gamla hederliga smältlim och passbitar. 

Efter detta beslut kunde jag börja lägga relingsribban. Mycket finlir här att få bra kurvor. Och det är vid det här laget som man egentligen kan kasta alla ritningar i bygget. Nu är det bara att hålla tummarna att man gjort ett bra grundjobb och att allt är någorlunda rätt, rakt och i våg.

Hyfsat bra linjer här, några justeringar återstår. Men efter ett par ribbor till på varje sida så börjar det kännas lite hopplöst. Paulownia är mjukt. Det var som att hänga kokta spaghetti mellan spantmallarna. Att få ihop alla ribbor i en någorlunda jämn yta som går att pensla med epoxy på kändes omöjligt. Jag fick börja fundera på något sätt att styra upp det.. Efter ett tag kom jag på en spännande teknik – efter fyra ribbor så trycker jag i trälim i springorna mellan ribborna. Riktigt masserar in det med fingrarna. Sedan spänner jag tejp runt och pressar ihop lim och ribbor. När limmet sakta stelnar kan jag pressa ribborna i rätt position och på så sätt få en jämn form. Här ser man skillnaden mellan limmat och olimmat.

Denna teknik känns bra. Man får snabbheten med att häfta ribbor, men man får precisionen och finishen från limmade ribbor. Att trycka i lim och tejpa ihop går fort. Och det går knappt åt något lim alls. Best of both worlds? Vi får se. Det är det här som är så kul med kajakbygge – det blir aldrig som man tänkt sig. Kanske kan jag låta bli helt och hållet att göra en första coat med epoxy och istället slipa trät direkt. Att inte behöva slipa bort ett epoxylager på mjukt trä skulle vara skönt.

En annan kul grej – Paulownia är så mjukt att jag klipper det lätt med plåtsax.

I morgon är det dags för resten av skrovet. Blir spännande att se hur de sista ribborna kommer att passas in och om de också kommer gå att trälimma..