relingsribba

Ribbning av skrov, del 2

Njord ska få ett förhöjt däck, dels för att jag ska få plats med mina NRS Boundary Boot i strl 12-13, men också för att jag vill ha lite mer packutrymme än Njords originalmått som ger knappt 300 liter. Så jag har ritat spantmallarna 2cm högre på främre däcket, enligt ritningar från Thomasson, men sedan lägger jag också en extra relingsribba, som alltså höjer hela däcket med 18mm. Och slutligen är Njord förlängd till 585cm. Detta ska totalt ge ca 354 liters kapacitet, jämfört med 315 liter för Freja och lite mindre för Frej (som är 12cm kortare än storasyrran).

Att lägga två extra relingsribbor är inte trivialt, de fick läggas efter gårdagens fyra första ribbor. Och jag lade dem längst ner (upp). Här anar man relingsribban längst ner i mörkare ton. När jag sedan börjar med däcket så höjer jag alla spantmallar med en ribba från botten. Blir spännande!

Jag fortsatte (som ni ser på bilden ovan) med tre-fyra rader ribbor till. Efter varje ribba drar jag en snabb sträng med trälim och stryker ut ordentligt och sedan häftar eller tejpar det i spänning.

Dagens resultat:

I morgon påbörjas botten. Det kan nog ta ett par kvällar 🙂

Ribbning av skrov, del 1

Först cykla ner och hämta leverans från Carbix. Rekord tror jag nog det blev. Detta paket innehöll 7,75kg epoxy, en massa glasfiber, lite kolfiber och ett spännande distansmaterial jag ska testa för ryggstödet.

Planen att skarva och hålla på lade jag ner ganska snabbt. Jag hade tänkt göra en mall för skarvning, men ganska snabbt insåg jag att det skulle bli en alldeles för tidskrävande metod. Det fick bli gamla hederliga smältlim och passbitar. 

Efter detta beslut kunde jag börja lägga relingsribban. Mycket finlir här att få bra kurvor. Och det är vid det här laget som man egentligen kan kasta alla ritningar i bygget. Nu är det bara att hålla tummarna att man gjort ett bra grundjobb och att allt är någorlunda rätt, rakt och i våg.

Hyfsat bra linjer här, några justeringar återstår. Men efter ett par ribbor till på varje sida så börjar det kännas lite hopplöst. Paulownia är mjukt. Det var som att hänga kokta spaghetti mellan spantmallarna. Att få ihop alla ribbor i en någorlunda jämn yta som går att pensla med epoxy på kändes omöjligt. Jag fick börja fundera på något sätt att styra upp det.. Efter ett tag kom jag på en spännande teknik – efter fyra ribbor så trycker jag i trälim i springorna mellan ribborna. Riktigt masserar in det med fingrarna. Sedan spänner jag tejp runt och pressar ihop lim och ribbor. När limmet sakta stelnar kan jag pressa ribborna i rätt position och på så sätt få en jämn form. Här ser man skillnaden mellan limmat och olimmat.

Denna teknik känns bra. Man får snabbheten med att häfta ribbor, men man får precisionen och finishen från limmade ribbor. Att trycka i lim och tejpa ihop går fort. Och det går knappt åt något lim alls. Best of both worlds? Vi får se. Det är det här som är så kul med kajakbygge – det blir aldrig som man tänkt sig. Kanske kan jag låta bli helt och hållet att göra en första coat med epoxy och istället slipa trät direkt. Att inte behöva slipa bort ett epoxylager på mjukt trä skulle vara skönt.

En annan kul grej – Paulownia är så mjukt att jag klipper det lätt med plåtsax.

I morgon är det dags för resten av skrovet. Blir spännande att se hur de sista ribborna kommer att passas in och om de också kommer gå att trälimma..

Reling och köl på plats!

Här kommer den första riktiga byggrapporten känns det som. Idag har jag både sågat, hyvlat och häftat.

Nu när spantmallarna är tillsågade så började den mödosamma processen att få dem på plats i alla dimensioner. Jag hade ett fint presentsnöre spänt som referenslinje och efter att jag skruvat fast alla små läkt som håller mallarna på plats, så blev det dags att passa in varje spant mot denna referenslinje. När jag hittat en bra passning så klämde jag fast spantet med en tving, och så höll jag på genom alla 14 spant. Ganska enkelt även om det kräver ett bra ögonmått till och från. 

Här ser man från midskepps mot fören. 

Ännu ett perspektiv, där ögonmått är det enda som fungerar. Ett krysslaserpass hade suttit fint, men jag vet inte var jag skulle klämma in det… 

Det viktigaste är att man ser att linjerna är böljande och naturliga. Här har jag börjat skruva fast varje spantmall i sin lilla läktbit. Jag skulle kanske valt en ordentligare regel att skruva varje spant i, men någon sådan fanns inte i virkesförrådet (varför tar alltid alla tvåtum och tretumsreglar slut direkt!?).   

Här är kölribban på plats. Eller ribborna rättare sagt. Jag valde två kölribbor efter att ha tittat på Arto Nikulas Frejbygge på Flickr där två kölribbor lite snyggare följer spantprofilen på Frej, som ju blir ganska spetsig mot fören. Här ser ni att kölen svänger lite längs skrovet. Jag tänkte att kajaken automatiskt skulle svänga höger när jag paddlar, så kan jag paddla runt Gräsö utan att behöva svänga själv. Eller så rättade jag till kölribban och hela passformen sedan, jag minns inte riktigt… 😉 

När jag sedan lirkat dit relingen på ena sidan, vilket var lite svårare än planerat eftersom, och här kom byggets första riktiga misstag än så länge, jag klistrat silvertejp över ritningen och markeringen där relingslinjen går… Tejpen är ju till för att inte skrovet skall limmas fast mot spantmallarna när epoxylimningen tar vid. Det gick inte att pilla bort tejpen heller, då följde ritningen med.. Så jag fick syfta dit relingsribban, huvudsaken är ju att det ser snyggt och rakt ut, tänker jag. För att andra sidans reling skulle hitta på plats så använde jag vattenpasset. Här är jag lite nöjd, det blev hur lätt som helst. Bara fästa vattenpasset med snabbtving och sedan lägga dit andra relingsribban i linje med den första. Rakt och snyggt direkt! 

Här kan man se att köl och reling följer fina linjer. Jag skall justera kölen en gång till tror jag, den svänger fortfarande liiite liiiite om man tittar på håll (vilket inte är så lätt eftersom jag får trycka upp mig mot förrådets ytterdörr). Men överlag är jag nöjd, det var mycket svårare än jag trodde att justera allting exakt rätt, inom ett par millimeters felmarginal. Det svåra ligger i att det är många moment som tillsammans bidrar till felet. Ritningen som ska klippas ut, limningen av ritning på spånskiva, utsågningen, byggjiggens konstruktion, golvet i förrådet, läkt/reglarna och slutligen alla tre dimensioner som allting skall monteras i. Att spara tid nästa gång, för nog blir det fler kajaker!, blir att använda ett laserpass och ordentligare byggjigg och reglar.

Stävarna fram och bak får man ju inte glömma heller. Något som inte är så tydligt på ritningen är hur stävarna skall monteras i relation till övriga skrovet. Man anar på ritningen, men här finns ganska stora källor till ordentliga fel, och om stäven pekar snett så lär ju hela kajaken svänga därefter. Jag gick på ögonmått här, det går inte att passa in stävarna på något annat sätt än att se att köllinjen fint följer hela stäven fram och bak på ett rakt sätt. Jag monterade inte fast stävarna i någon regel eller liknande, lät dem bara vara lätt fastskruvade med träskruv, eftersom ribborna sedan kommer hålla dem på plats vartefter. Som ni ser har jag hyvlat av spetsen på stäven så att ribborna smiter ihop i framkanten. Många Frejbyggare limmar sedan på en extra stäv (ytterstäv) frampå där ribborna möter stävens framkant. Det hindrar väl hela skrovet att deformeras om man skulle ränna in i en brygga eller sten, men jag kommer satsa på att skippa detta moment och låta innerstäven vara så pass förstärkt att den räcker.

Min lilla tapethyvel från Clas Ohlson gör sitt jobb jättefint! Sylvass och smidig. Mycket hyvel för pengarna där, även om jag inser att det kommer behöva bytas blad ganska ofta (rakblad, men sånt finns ju i mängd, billigt).

Hur kölribborna skall smita ner mot stäven får vi se. Jag tror att de får sågas av lite i vinkel och möta ribbor som kommer ner från skrovet. 

Nu är jag uppe i 14h. Kölribbor, relingsribbor och inpassning av spantmallar tog ca 4h. Och oj vad tiden går fort när man kommit igång. POFF, så var klockan 23:15 och det var dags att släcka och låsa.