topcoat

Top coat

Den första av många strykningar avklarad. Egentligen den första ”riktiga” strykningen då de tidigare alltid varit lite halvdana och med mycket glasfiberstruktur kvar. Så är det fortfarande, och jag har en del apelsinskal att slipa ut. Alltså ytan av ett apelsinskal. Som är så typiskt för epoxy och glasfiber. Men här är kajaken, och nu börjar den glänsa så sakteliga. 

Några fula märken av kolfiberslipning togs bort. 

Och sitsen fick sin första top coat. 

Idag köpte jag fernissa också, det blev Biltemas 2-komponents polyuretanlack och fyra lackpenslar modell Pro. 

Sits och annat

Nu är det sammanfogat på utsidan, det återstår remsor på insidan. Utsidans remsor blev inte jättebra, tyvärr blev det luftbubblor precis i övergången mellan övre och undre remsan, vilket verkar vara ett vanligt problem. Kanske är lösningen att lägga en remsa, låta den härda och sedan lägga ett lager epoxy som bygger upp lite nivå på däcket innan man lägger remsa två. Nu fick jag sickla ner och slipa bort luftbubblorna (som är mer som en liten kanal med luft än stora bubblor), vilket både var tidsödande och som gör det svårt att få en jättesnygg finish (glas är osynligt med epoxy men inte till vilken nivå som helst…). Detta moment slipper förevigande, även om man kanske borde skylta mer med misstagen som ju är en ganska stor del av byggprocessen.

Jaja, men sedan var det dags att lägga ett lager glas över hela sitsen. Tidigare hade bara själva sittytan fått glas, och jag har väntat med resten tills hela kajaken är sammanfogad. Jag lade ut en väv som täckte hela sitsen och masserade ut den ordentligt i hörnen, och sedan gjorde jag små markeringar med tuschpenna hur jag skulle klippa väven. Det skulle inte gå att laminera fast väven med så mycket överskottsväv som man ser på bilden nedan, väven kommer släppa och ge stora bubblor. Så jag klippte till väven efter markeringar och lade på plats för att lamineras. Men såklart passade den inte… Jag hade klippt bort för mycket. Bara att slänga i lådan med spillbitar.

Lite smått irriterad över detta lade jag ner den kvällens jobb och retirerade för en ny attackplan på sitsens väv. Eftersom det är några rejäla vinklar på sitsen bestämde jag mig för att bara göra de svåra partierna, där sitsen ansluter mot sittbrunnen, och lämna sitsens ryggstöd i fred tills vidare. Jag tejpade silvertejp där jag inte ville att glasfibern skulle fästa och lade några tillklippta remsor. Det blev bättre! När det härdat skär man bort delen vid silvertejpen ”bara”, så får man en fin kant som enklare kan slipas ner och försvinna i sittbrunnens botten. Det är förtjockad epoxy man anar i övergången mellan sits och skrov.

När jag ändå hade lite epoxy igång så gjorde jag en top coat på däcket. Dels för att baka in kantremsorna för vidare slipning senare, och dels för att nu är det dags att börja på slutfinishen. Jag räknar med två lager till, minst. Precis bakom sittbrunnen ser ni en liten hög med peelply, det är en luftbubbla i väven jag lagat (slipat ner och lagt ny väv). Det kommer också behöva läggas ny väv precis till höger om sittbrunnssargen i bilden, där väven inte blev tillräckligt sträckt när jag lade väven på däcket för 100 dagar sedan. I samma veva kommer jag låta den väven gå upp på undersidan av sittbrunnssargen som extra förstärkning precis där man tar i när man sätter sig / reser sig ut kajaken. När det börjar bli lite finish så framträder misstagen tyvärr tydligare – jag har bl.a. haft svårt att få bort damm från kolfiberslipningen, trots dammsugning, skrubbning, torkning och annat, så på tre, fyra ställen är det små svarta dammkorn begravda i ytan. Man ser dem bara om man vet att de är där, och med tiden kommer trät att mörkna osv, men det är ändå lite retsamt. Jag skyddade däcket ordentligt med tejp och plast vid slipningen med kolfiber men dammet har ändå letat sig ner i mikroskopiska håligheter i ytan… Jag börjar förstå de som målar sin kajak… Nåväl. Det blir i alla fall snyggt ändå, och nästa moment blir mer förstärkningar och top coat.