Motigt

 

Ja, rubriken säger allt, men vi börjar på den roliga delen av byggkvällen. Kajaken hissades upp och vändes! Den väger verkligen ingenting (kanske 5kg känns det som just nu, dock mer efter denna kväll…) så det var inga som helst problem att själv fixa detta. 

Spantmallarna skruvades loss, och det krävdes många minuters klurande innan jag vågade göra detta, med tanke på de timmar jag lade ner på att få allting rakt och riktigt. Men nu skall mallarna göra nytta inuti kajaken och då måste de loss, vare sig de eller jag vill eller inte. Men det ville de, de satt ju inte speciellt hårt fastsatta. 

Tadaaaa! Nu kunde jag noggrant gå igenom kajakens innandöme och leta häftklamrar, kvisthål och annat som kan ställa till problem. Som ni ser sågade jag också till tre (fyra egentligen, ett är utanför bild) stöd som är vad som blev över då spantmallarna sågades ut. Lite bubbelplast fick leta sig fram ur gömmorna också. Blev stadigt och bra, och tog en kvart att såga till och montera.   

Att slipa invändigt visste jag skulle bli ett problem eftersom skrovet ju är runt till formen. Men den viktigaste delen, sittbrunnsdelen, kunde jag slipa fin med bandslipen eftersom där är det faktiskt helt plana ytor. På sidorna gick jag ett varv med 60-papper för att slipa ner den grövsta sågytan. Resten fick vara där eftersom denna del av kajaken i princip aldrig kommer att se dagens ljus. Detta skulle dock visa sig vara ett stort misstag.  

Epoxytillredning! Nu har vågen ett nytt batteri, och mår då lite bättre också. Jag häller i 80g epoxy, sedan nollställer jag, dubbelkollar i blandningsmatrisen på väggen, jodå, det är fortfarande 24g härdare som skall tillsättas. Nollställa. Hälla i 24g. Sedan blanda i minst en minut. Detta moment är nog det som är tråkigast i hela bygget, detta ständiga epoxyblandande. Och med skyddsglasögon och andningsmask.

Här lyckades jag i alla fall att fånga epoxymomentet, till skillnad från sist. Man ser gummiskrapan längst ner i bilden, det är den som gjorde det mesta av jobbet i detta moment – grundstryka trät med epoxy. Men penseln, för övrigt en väldigt bra pensel för att vara engångspensel (från Clas Ohlson), användes uppe på kanterna och ute i stävarna. Pinnar att röra om epoxyn med finns det i all oändlighet.

Okej, och här börjar katastrofen torna upp sig. Men det vet jag inte riktigt än. Jag gick in och åt middag och lät epoxyn härda lite, för att gå på tipset att trycka fast glasfiberväven medan epoxyn fortfarande är klibbig, så att duken fäster ordentligt. För det verkar vara det vanligaste problemet i detta moment – att få fast duken. Eftersom den hänger över kanterna så drar den lite och det släpper lätt från innandömet.

Här på bilden har epoxyn klibbat till sig och jag har rullat ut duken, det sista som var kvar av Panda-duken, vilket var ganska exakt 5m, men jag klippte bort delen vid stävarna, som får egen behandling lite senare. Tanken var att nu trycka ner duken försiktigt och klibba fast den mot botten. Det gick jättebra precis i sittbrunnen. Där klibbade det fast precis som planerat, men på all övrig yta så fastnade det inte alls. Inte ett dugg. Bara stora lösa sjok som inte alls ville fastna. Vad göra? Jag kunde ju inte låta en liten del av glasfibern härda fast i epoxyn och sedan låta resten ligga löst lite hur som helst, så jag tog beslutet att lägga på mer epoxy och på så sätt gjuta in väven på vanligt sätt. Det gick visserligen rätt okej, men det stora problemet var att jag ju slarvat med att göra underlaget helt slätt, så det var kanter, diken och åsar i ribbläggningen som gjorde att väven aldrig fick fäste. Lite som att försöka sätta en tejpbit på en heltäckningsmatta.

Väven släppte från kanten också, och korvade ner sig. Jag fick tejpa fast den på utsidan. Här har jag sett en variant på någon blogg där man använt sig av klädnypor för att fästa väven. Jag hade bara 8st klädnypor så jag lade ner den varianten.

Sakta men säkert så började väven få fäste här och där. Det krävdes mycket kletande, penslande och gummiskraptryckande för att få den på plats i alla vrår och kanter, men till slut så var det tillräckligt bra. På bilden borta vid saxen och plastmuggen så ser man på kanten hur det såg ut som värst.Man ser det också precis i närbild, från kanten och ner i böjen mot botten till höger. 

Slutliga resultatet. Det var ett otroligt jobbigt moment, detta med vävläggning inuti skrovet. Fysiskt jobbigt också – mina ryggmuskler verkligen krampade mot slutet av att stå böjd ner i kajaken. Nästa gång (NTS!) kommer jag att 1) grundstryka först och låta det torka, 2) lägga väven i färdigklippta våder, en och en, och 3) Skaffa bättre möjlighet att grundslipa den rundade insidan så att jag jämnar ut alla ojämnheter innan väven läggs. Inget ont som inte har något gott med sig – nu fick fören av kajaken ett riktigt ordentligt lager skyddande epoxy, åtminstone på insidan.

Jag kommer att lägga ett par våder väv i sittbrunnen, sedan blir det montering av spantmallar och däcksbygge i helgen!

Total tid hittills: 36h

Annonser

2 kommentarer

    1. Jag tror att vinkelslip med sån där träslipskiva med lameller är rätt väg att gå där, men man får vara stadig på handen annars blir det djupa märken i trät..

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s